Det är likadant varje år.
Jag börjar redan i mitten på oktober.
"Nu måste jag gå och vaccinera mig!"
Mot influensan. "Jag tillhör ju riskgruppen."
(Det gör vi hela gänget, som har Addisons sjukdom.
Alla vi som är kortisonberoende.)
Tidningarna börjar med information om att
nu är det dags för pensionärer och riskgrupper att vaccinera sig.
Då börjar jag på allvar berätta för min omgivning.
"Jag måste vaccinera mig."
Jag kollar upp vårdcentral nära mig och även
vaccinationscentraler.
"Bra. Nu kan jag gå", tänker jag. Bäst att göra det i god tid.
Och jag bestämmer mig. Nästa vecka är det dags.
Jag förbereder mig. Nu gäller det.
Nästa vecka kommer.
"Nä, jag känner mig inte riktigt ok, jag väntar en dag.
Nej, jag hinner inte idag, jag tar den i helgen."
Helgen kommer, "nää jag har ingen lust idag.
Jag tar sprutan nästa vecka."
Den här proceduren fortsätter vecka ut och vecka in.
Vad är det för fel på mig???? Vad är problemet?
Det finns ett inre motstånd.
Det är helt enkelt inget kul, jag vill inte men jag måste.
Tänk att ligga i jul med influensa. En smärre rysare.
Kanske blir det sjukhus...bara en sån sak. Tanken väcker
ångest. "Nä, nu måste jag gå. Nu är det allvar. Nu går jag."
Sen börjar mina vänner undra, eftersom jag tjatar på dem också.
"Har du inte gått än", frågar dom?
"Nä, inte än, men jag ska!"
Jag gjorde det i onsdags.
En kompis tog mig med till vårdcentralen.
Oh, vad skönt att få det gjort. Lätt som en plätt!
Inga symtom eller problem. Helt smärtfritt. Som alla andra år.
Trots det kommer det att vara likadant nästa år.
Jag förstår inte själv vad jag håller på med.
Här kommer min rekommendation till er alla.
Gå genast och vaccinera er om ni inte redan har gjort det!
Hälsningar
Eva
2 kommentarer
annika
11 Nov 2012 18:36
javisst är det så Eva, jag har skjutit på det lika länge....nu fick jag en till spark att ta mig dit!!!!Tack! /Annika
Anonym
30 Nov 2012 16:36
Jag som är sjuksköterska och har vaccinerat andra har inte tagit den. Vi har några få sprutor kvar så på måndag gör jag det!
Kommentera