Nu har jag äntligen börjat med att ta endast en hydrokortisontablett varje morgon. I 22 år har jag tagit kortison 3 ggr om dagen. Det betyder 23.760 ggr. Det gällde att inte glömma tablett 2 och 3, 1:an togs på morgonen med Levaxinet och är därför lätt att komma ihåg. Jag gjorde så att tablett 2 och 3 togs vid lunch och middag för att de inte skulle glömmas bort. Jag lyckades glömma ändå.
Plenadren innebär en ny frihet i mitt liv. Lunch och middag när jag vill och tabletterna behöver jag inte tänka på. Det är så skönt att slippa titta på klockan. Jag hade tom en klocka med larm kl 12 och kl 18.
Hur mår jag då på Plenadren? 
Jag slipper svackorna jag hade vi kl 11-12:30 och 16-18:30. Förut var jag tvungen att planera in svackorna i mitt liv. Ingen ansträngning runt dessa tider. Nu kan jag glömma det. Mycket skönt. Jag har nu tagit Plenadren i 5 veckor. Jag mådde lite konstigt i början men det har succesivt gett med sig. Jag hoppas att alla som vill kan få möjlighet att börja med Plenadren.
 
Hälsningar
Eva
Hej allesammans!

Nu är det 2014 och mycket har hänt på fronten gällande Addisons sjukdom sedan jag fick min diagnos 2009. Jag heter Caroline och kommer att vara delaktig i denna blogg. Jag var med i starten när jag blev diagnosticerad, så jag ser fram emot detta mycket. Som jag skrev har det hänt mycket gällande Addisons sjukdom sedan några år tillbaka. När jag fick min diagnos ställde sig väldigt många frågande till vad detta var. Framför allt blev jag förvånad över hur lite vården visste om denna sjukdom. Idag, fem år senare, upplever jag en helt annan förståelse. Det arbete Addisonföreningen gör för att öka kunskapen om denna sjukdom tror jag spelar stor roll. Att vi informerar, berättar och förklarar för människor i vår närhet gör att kännedomen ökar.

Det vore roligt om vi kunde få en bra fart på denna blogg. Om du läser, skriv gärna en kommentar eller två. Tillsammans kan vi stötta och hjälpa varandra och komma med tips. Jag tror att det finns fler ute i landet som behöver stöttning och råd och tips, allt från medicinering till hur man ska hantera vanlig vardagsstress. Självklart kan du alltid gå in på forumet på Addisonföreningen också!

Ha en fin dag!

/Caroline
Jag har haft Addisons sjukdom i 21 år.
Under den tiden har jag tvingats uppsöka akutmottagning ca 4 ggr. Det var nu 12 år sedan sist. Första gången jag åkte in till akuten för Addisonkris, var jag helt ovetande om hur det kunde vara att bli så akut sjuk. Detta var ca 2 år efter diagnosen. Jag fick ligga på ett rum obevakad och utan hjälp i timmar tills jag blev medvetslös. Jag blev helt traumatiserad efter det. Jag skrev till sjukhusdirektionen och fick ett intyg om att bli omhändertagen snabbt, vilket min läkare vägrade skriva åt mig. Nu kände jag mig nöjd och lugn, men icke. Nästa gång jag åkte in till akuten var det samma sak. Intyget såg man knappt åt. Jag fick återuppleva ångesten av att inte bli omhändertagen snabbt. Det var då jag förstod att om det skulle bli en ändring på detta måste jag jobba för det själv.
Efter flera års arbete med kontakt med högsta ansvariga inom SOS alarm, chefsläkare för hälso- och sjukvårdsnämnden och SPESAK, socialstyrelsen, 1177.se sjukvårdsupplysningen, information och föredrag på S:t Görans akutmottagning mm fick jag den bästa akutvård man kan önska i lördags.

I lördagskväll fick jag en Addisonkris som kom otroligt snabbt och jag orkade inte ens bli körd in till akuten med bil. Det blev SOS alarm. 5 min senare stod ambulansen på gatan. Jag bad ambulanssjuksköterskan om Solu-Cortef och han sa att det hade de inte i ambulansen. Han fick min Solu-Cortef och han gav den utan protest I.M. och jag var så nöjd. Inget krångel. Jag blev klappad på och lugnad. I ambulansen satte han en nål och sirenerna på med prio 1, den röda färgen. Jag kom till S:t Görans akutinfart på mindre än 10 minuter och blev omhändertagen direkt. Solu-Cortef I.V. och dropp. Räddad! Så skönt att slippa all den skräck jag tidigare känt. Ett föredömligt omhändertagande i hela akutkedjan.

Det har gått några år sedan mina första upplevelser och jag hoppas att omhändertagandet i lördags snart är en verklighet runt om i landet. Det är egentligen en självklarhet att vi skall få bra akutvård i vår situation. Det skall vi alla kräva. Alla ni där ute som upplevt skräck och dödsångest. Alla ni som måste tjata om att få kortison och dropp. Alla ni som oroar er för hur det går om ni inte har en anhörig med som kan kräva och föra er talan. Ni måste anmäla varje gång ni inte är nöjda med det akuta omhändertagandet.
Vi måste själva sätta Addison som prio 1!
Den röda färgen i triaden.
Hälsningar Eva