Jag har haft Addisons sjukdom i 21 år.
Under den tiden har jag tvingats uppsöka akutmottagning ca 4 ggr. Det var nu 12 år sedan sist. Första gången jag åkte in till akuten för Addisonkris, var jag helt ovetande om hur det kunde vara att bli så akut sjuk. Detta var ca 2 år efter diagnosen. Jag fick ligga på ett rum obevakad och utan hjälp i timmar tills jag blev medvetslös. Jag blev helt traumatiserad efter det. Jag skrev till sjukhusdirektionen och fick ett intyg om att bli omhändertagen snabbt, vilket min läkare vägrade skriva åt mig. Nu kände jag mig nöjd och lugn, men icke. Nästa gång jag åkte in till akuten var det samma sak. Intyget såg man knappt åt. Jag fick återuppleva ångesten av att inte bli omhändertagen snabbt. Det var då jag förstod att om det skulle bli en ändring på detta måste jag jobba för det själv.
Efter flera års arbete med kontakt med högsta ansvariga inom SOS alarm, chefsläkare för hälso- och sjukvårdsnämnden och SPESAK, socialstyrelsen, 1177.se sjukvårdsupplysningen, information och föredrag på S:t Görans akutmottagning mm fick jag den bästa akutvård man kan önska i lördags.
I lördagskväll fick jag en Addisonkris som kom otroligt snabbt och jag orkade inte ens bli körd in till akuten med bil. Det blev SOS alarm. 5 min senare stod ambulansen på gatan. Jag bad ambulanssjuksköterskan om Solu-Cortef och han sa att det hade de inte i ambulansen. Han fick min Solu-Cortef och han gav den utan protest I.M. och jag var så nöjd. Inget krångel. Jag blev klappad på och lugnad. I ambulansen satte han en nål och sirenerna på med prio 1, den röda färgen. Jag kom till S:t Görans akutinfart på mindre än 10 minuter och blev omhändertagen direkt. Solu-Cortef I.V. och dropp. Räddad! Så skönt att slippa all den skräck jag tidigare känt. Ett föredömligt omhändertagande i hela akutkedjan.
Det har gått några år sedan mina första upplevelser och jag hoppas att omhändertagandet i lördags snart är en verklighet runt om i landet. Det är egentligen en självklarhet att vi skall få bra akutvård i vår situation. Det skall vi alla kräva. Alla ni där ute som upplevt skräck och dödsångest. Alla ni som måste tjata om att få kortison och dropp. Alla ni som oroar er för hur det går om ni inte har en anhörig med som kan kräva och föra er talan. Ni måste anmäla varje gång ni inte är nöjda med det akuta omhändertagandet.
Vi måste själva sätta Addison som prio 1!
Den röda färgen i triaden.
Hälsningar Eva
Under den tiden har jag tvingats uppsöka akutmottagning ca 4 ggr. Det var nu 12 år sedan sist. Första gången jag åkte in till akuten för Addisonkris, var jag helt ovetande om hur det kunde vara att bli så akut sjuk. Detta var ca 2 år efter diagnosen. Jag fick ligga på ett rum obevakad och utan hjälp i timmar tills jag blev medvetslös. Jag blev helt traumatiserad efter det. Jag skrev till sjukhusdirektionen och fick ett intyg om att bli omhändertagen snabbt, vilket min läkare vägrade skriva åt mig. Nu kände jag mig nöjd och lugn, men icke. Nästa gång jag åkte in till akuten var det samma sak. Intyget såg man knappt åt. Jag fick återuppleva ångesten av att inte bli omhändertagen snabbt. Det var då jag förstod att om det skulle bli en ändring på detta måste jag jobba för det själv.
Efter flera års arbete med kontakt med högsta ansvariga inom SOS alarm, chefsläkare för hälso- och sjukvårdsnämnden och SPESAK, socialstyrelsen, 1177.se sjukvårdsupplysningen, information och föredrag på S:t Görans akutmottagning mm fick jag den bästa akutvård man kan önska i lördags.
I lördagskväll fick jag en Addisonkris som kom otroligt snabbt och jag orkade inte ens bli körd in till akuten med bil. Det blev SOS alarm. 5 min senare stod ambulansen på gatan. Jag bad ambulanssjuksköterskan om Solu-Cortef och han sa att det hade de inte i ambulansen. Han fick min Solu-Cortef och han gav den utan protest I.M. och jag var så nöjd. Inget krångel. Jag blev klappad på och lugnad. I ambulansen satte han en nål och sirenerna på med prio 1, den röda färgen. Jag kom till S:t Görans akutinfart på mindre än 10 minuter och blev omhändertagen direkt. Solu-Cortef I.V. och dropp. Räddad! Så skönt att slippa all den skräck jag tidigare känt. Ett föredömligt omhändertagande i hela akutkedjan.
Det har gått några år sedan mina första upplevelser och jag hoppas att omhändertagandet i lördags snart är en verklighet runt om i landet. Det är egentligen en självklarhet att vi skall få bra akutvård i vår situation. Det skall vi alla kräva. Alla ni där ute som upplevt skräck och dödsångest. Alla ni som måste tjata om att få kortison och dropp. Alla ni som oroar er för hur det går om ni inte har en anhörig med som kan kräva och föra er talan. Ni måste anmäla varje gång ni inte är nöjda med det akuta omhändertagandet.
Vi måste själva sätta Addison som prio 1!
Den röda färgen i triaden.
Hälsningar Eva
