En vardaglig betraktelse av Annika
- Hur märks det i vardagen att du har din sjukdom?
Frågan ställdes till mig av en kompis härom veckan.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara och sa något som;
- Ja, de kanske inte märks så där varje dag, men det är väl mest då jag blir sjuk som jag tänker på det eftersom allt blir lite jobbigare när jag måste åka in akut vid magsjuka och så…
- Vadå, vad skulle hända om du inte åkte in? Undrar man ofta då.
- Ja, då skulle jag nog dö. Säger jag lugnt.
Där brukar alltid samtalsämnet sakta tonas ner och bytas ut till mer lättsmälta ämnen eftersom den som ställt frågan verkar känna sig skyldig till att prata om något så känsligt som att man kan dö.
Väl hemma får jag en insikt; för mig har det blivit en del av mitt vardagliga liv att leva med vetskapen att jag måste ta mina tabletter för att överleva och att jag faktiskt inte skulle överleva många dagar utan mitt cortison. För de som inte har en kronisk sjukdom förstår jag att detta känns skrämmande men för mig är det helt naturligt.
Jag tänker tillbaka på frågan; Hur märks det i vardagen att du har din sjukdom? Om jag tänker bort de stora händelserna som märks då jag blir sjuk så märks det faktiskt på små sätt också. Några negativa saker som märks är att jag får snabba dippar när det är länge sedan jag fick mitt cortison, vanligtvis mellan 15.30 och 16.30. Eller att jag får ont i lederna när jag börjar bli förkyld.
När jag är i dessa tankar tittar jag på min dotter som är två år och leker framför mig på mattan. Just nu leker hon med några stora pärlor. Hon ser väldigt koncentrerad ut och jag frågar vad hon leker.
- Mamma, det är mina tabletter. Bara jag får äta dom. Inte mamma.
Hon låtsas äta pärlorna och ser på mig med en lurig min. Jag ser då så tydligt att hon härmar mig! Varje morgon ser hon att det första jag gör på morgonen är att svälja mina tabletter. Hon vet, eftersom vi pratat så mycket om det, att bara jag får äta tabletterna. Nu har hon, så som barn gör, gjort en lek av mammas tabletter!
Detta får mig att inse att tabletterna inte bara blivit en del av min vardag utan en del av min dotters och således en del av hela min familjs vardag!
Så svaret på frågan hur jag märker i vardagen att jag har min sjukdom kan vara flera. Allt från små dippar och illamående kl. 15.30 en onsdag till en tredagars tur till akuten. Men det kan också vara en liten dotter som leker att hon har Addison och sväljer låtsastabletter som BARA hon får och inte mamma.
