Vi har tillsammans skrivit många berättelser om hur vi haft det innan vi fick vår diagnos. En fundering som jag har är hur livet ser ut nu? Är sjukdomen under kontroll hela tiden, eller går det fortfarande upp och ner? Ni som haft diagnosen lite längre kanske kan berätta lite om hur det är. Vilka problem ni stött på under tidens gång och vad som fungerar bra.

Caroline

3 kommentarer

Karina

10 Aug 2009 20:32

Oj, upptäckte först nu att ni har börjat blogga! Vilken otroligt bra idé!



Att vi berättar om hur livet har blivit efter diagnosen tycker jag är också är en väldans bra idé. Därför drar jag min historia i korthet;



Mitt liv har egentligen inte förändrats särskilt mycket sedan jag fick Addison för drygt tre år sedan. Så länge jag tar mina mediciner som jag ska och vardagen lunkar på som vanligt skulle jag ofta kunna glömma bort att jag har Addison. Fast tar man mediciner tre gånger om dagen blir man ju ständigt påmind…



Bör kanske tillägga att jag jobbar halvtid och därmed har mycket ledighet och inte har en särskilt stressig vardag. (Under semesterperioden har jag jobbat heltid, och det var desto tuffare!)

Att vardagen funkar bra för mig (åtminstone än så länge) beror nog till stor del på att jag under de här tre åren har blivit bra på att undvika att planera och att i mesta möjliga mån ta dagen som den kommer. Just det här att planera så lite som möjligt var ett knep min far som också har Addison lärde mig för att jag ska må bättre. Och det funkar, tycker jag!



För det är när jag planerar och har mycket omkring mig som jag mår dåligt. Att stressa några få timmar funkar, men inte en hel dag. Och blir det flera dar, ja då får jag ordentligt med yrsel samt huvudvärk. Nuförtiden försöker jag se om jag har en stressig dag framför mig. Vet jag att jag har det, då börjar jag medicinera extra direkt och då blir det sällan några problem.

Svårare tycker jag är att medicinera extra i efterhand. Det tar så lång tid att hämta sig.



En gång har jag hamnat på sjukhus sedan sommaren 06. Det var när jag fick spysjuka samt feber för ett halvår sedan. Jag åkte i god tid till sjukhuset och det blev aldrig särskilt dramatiskt.



Ja, ungefär så ser min vardag ut. Hur ser er ut?



/Karina

caroline

18 Aug 2009 10:44

Hej Karina!



Ett stort tack för din historia! Jag tycker att det är viktigt att få veta hur livet är efter diagnosen. Att du beskriver hur du gör är jättebra! Jag känner igen mig gällande stressen, det märks i kroppen. Då jag nyligen fått min diagnos har jag haft svårt med medicineringen. Att veta när jag ska ta mer eller inte. Sommaren har i stort bara varit stressande och det har jag känt av i kroppen. Känner mig nere och orkeslös. Jag som är en impulsiv och påhittig person normalt sett, känner inte riktigt igen mig. Precis som du beskriver kan det vara bra att ta medicin i förebyggande syfte när man vet att det är en tuff period som kommer. Tack för ditt inlägg, det betyder mycket och har hjälpt mig!

Karina

18 Aug 2009 13:10

Hej Caroline!

Kul om det hjälpte dig!

Jag vet hur förvirrad jag kände mig precis efter diagnosen och att jag också hade mycket hjälp av att läsa hur andra gör, plus att min pappa har varit ett otroligt stöd.

Det här med att veta om tröttheten och orkeslösheten beror på Addison eller eller om man bara är "vanligt" trött har jag haft väldigt svårt att skilja på. Pappa har hela tiden sagt att jag med tiden kommer att lära mig känna skillnad.

Det tog ett par år, men sen började jag faktiskt känna igen symptomen. Tröttheten när jag är låg i kortisonet känns på ett annat sätt, jag blir extremt supertrött och liktiltig.

Så jag lovar,du kommer också att förstå det, så småningom.

Hoppas din medicinering fungerar bra!



/Karina

Kommentera

Publiceras ej